Det är lite underhållande att se hur metodiskt Alexander Bard går tillväga för att på kortast möjliga tid göra sig ovän med större delen av den svenska bloggosfären. Det är ju inte så att FRA-kritiker, libertarianer, piratpartister, fildelare, rättshaverister eller 14-åringar saknar representation på webben. Är det här kanske första steget i Folkpartiets nya internetstrategi?

Kanske är han ovan vid öppna diskussioner på publika bloggar och forum, där folk inte är livräda att bli kickade från en exklusiv liten grupp där Bard själv bestämmer vem som får vara med?