Mårten Schultz har upptäckt att hans och två andra juristers bloggar inte går att komma åt från Domstolsverkets datorer. Detta bara några dagar efter han var där och föreläste om sociala medier…
Givetvis fungerar det inte riktigt som Schultz och de andra kommentarerna föreställer sig. Ingen har läst Schultz blogg och fattat ett beslut om att den är olämplig för Domstolsverkets anställda.
Domstolsverket har, precis som de flesta andra myndigheter, lagt ut kontrollen av sina medarbetare på entreprenad. Det finns en rad olika tjänster som tillhandahåller både mjukvara och ständigt uppdaterade spärrlistor. Vad som hänt är något av följande:
- Något tekniker på IT-avdelningen har plötsligt kryssat för rutan ”social media” i listan av kategorier som ska blockeras.
- Det externa företaget har kommit på att det finns en massa bloggar under domänen wordpress.com och har lagt till den till spärrlistan.
Med största säkerhet finns inget beslut att blockera enskilda bloggar. Om Schultz och de andra juristerna hade bloggat på en egen domän så hade de inte drabbats. Givetvis gör inte det saken bättre – men det finns ingen konspiration.
Vad jag inte förstår är hur myndigheter som Domstolsverket och Riksdagen, vars verksamheter är fundamentala för demokratin, kan tycka att det är en bra idé att låta okända tekniker på privata företag i andra länder, kontrollera vilken information Sveriges domare och riksdagsledamöter ska få ta del av.
Ett alternativ till att övervaka alla sina anställda skulle ju för övrigt kunna vara att anställa folk man kan lita på. Men som vanligt använder man universallösningen ”mer övervakning” för att behandla symptomen istället för att försöka lösa eventuella problem på riktigt.