Browsing Category

politik

politik, webbutveckling

Nytt EU-förslag om skydd av personuppgifter extremt naivt

Tydligen förbereder EU-kommissionen ett förslag till reglering av bland annat hur personuppgifter hanteras av webbtjänster. Det kan ju låta bra att folk ska ha rätt att kväva borttagning av sina uppgifter, och att spridning av personuppgifter utanför EU ska begränsas. Det är givetvis möjligt att lösa, man skulle få några intressanta effekter:

Moln- och SaaS-lösningar blir problematiska och webbtjänster med en internationell målgrupp blir tvungna att dela upp sin datahantering på olika ställen för att kunna följa respektive områdes lagstiftning.

En viktig anledning till att många webbtjänster inte vill ta bort innehåll från avslutade konton beror på att en användares information är hårt kopplad till andra användares. Om jag avslutar mitt Facebook-konto och Facebook måste ta bort mina statusuppdateringar, så är frågan vad som ska göras av andra användares kommentarer. Ska de tas bort, flyttas eller kommentera ett tomt fält?

En stor del av innovationen på nätet de senaste åren kommer från framväxten av öppna API:er för informationsdelning mellan olika webbtjänster. Kommissionens förslag skulle effektivt sätta stopp för de flesta API:er som de fungerar idag. API:er blir ett problem både när det gäller reglering av spridning av data över nationsgränser och när det gäller radering av personuppgifter på användares begäran. Även om Facebook kan radera sin data om mig så kommer de antagligen ha svårare att tvinga alla som använt deras API att göra samma sak.

Uppdatering: Hittade just ett befintligt direktiv som funnits sedan 1995 som verkar gå ut på ungefär samma sak som nu föreslås. EU-kommissionens egna utvärdering kom 2007 fram till att det direktivet fungerar och inte behövs uppdateras. Själv är jag lite förvånad, vad jag kan se följs direktivet överhuvud taget inte av någon. Och om reglerna redan finns kan man ju fråga sig varför de ska införas ytterligare en gång.

7 november, 2010 av
media, politik

Mona Sahlin and the internets

Mona Sahlin svarar på frågor i SvD och visar att inte heller Socialdemokraterna har någon koll:

– Vi har ju försökt visa på hur Spotify, som exempel, erbjuder en väldigt unik möjlighet att både göra det lagligt och ge inkomster till de som faktiskt lever på allt det vi tycker är kul att lyssna på eller se på. Så sådana överenskommelser mellan branschen och de som förfogar över nätet tror jag är helt möjliga att nå. Spotify gäller ju bara musik, man måste hitta liknande när det handlar om film till exempel.

Är verkligen ett korporativt  monopol med en aktör per mediaformat något att sträva efter? Vill vi verkligen att ”branschen” och ”de som förfogar över nätet” ska komma överens om framtidens lösningar?

Jag är själv en flitig användare av Spotify, men jag kan inte låta bli att undra om det inte finns någon gräns för hur mycket gratisreklam politiker får ge ett enskilt företag. Att gå ut med sitt stöd för en specifik affärsmodell och ett företag riskerar sätta marknaden ur spel för den konkurrens och innovation som skulle kunna driva utvecklingen ännu längre. För övrigt måste väl ändå Spotify-namedropping passerat gränsen för att visa att man hänger med – till och med för politiker? Är det inte dags att börja hypa Voddler snart?

– När det gäller FRA så handlar det om att integritetsfrågorna måste bli starkare. Där har inte regeringen skött det, det är under all kritik.

Som många påpekat tidigare – det behövs inte fler integretetsråd. All kommunikation ska passera staten för filtrering och granskning. Om man inte förstår problemet med den lösningen så hjälper det inte att ropa integritet lite då och då.

Uppdatering:
För att förtydliga lite: Sahlin använder en massa positivt laddade ord –  Spotify, integritet, överenskommelser, unik möjlighet – för att sätta ihop meningar som bara blir nonsens. Det skulle kunna vara en politikers vanliga sätt att undvika att svara på frågor, man jag tror att hon helt enkelt inte vet vad hon pratar om.

24 september, 2009 av
politik

Juristbloggar blockerade av Domstolsverket

Mårten Schultz har upptäckt att hans och två andra juristers bloggar inte går att komma åt från Domstolsverkets datorer. Detta bara några dagar efter han var där och föreläste om sociala medier…

Givetvis fungerar det inte riktigt som Schultz och de andra kommentarerna föreställer sig. Ingen har läst Schultz blogg och fattat ett beslut om att den är olämplig för Domstolsverkets anställda.

Domstolsverket har, precis som de flesta andra myndigheter, lagt ut kontrollen av sina medarbetare på entreprenad. Det finns en rad olika tjänster som tillhandahåller både mjukvara och ständigt uppdaterade spärrlistor. Vad som hänt är något av följande:

  • Något tekniker på IT-avdelningen har plötsligt kryssat för rutan ”social media” i listan av kategorier som ska blockeras.
  • Det externa företaget har kommit på att det finns en massa bloggar under domänen wordpress.com och har lagt till den till spärrlistan.

Med största säkerhet finns inget beslut att blockera enskilda bloggar. Om Schultz och de andra juristerna hade bloggat på en egen domän så hade de inte drabbats. Givetvis gör inte det saken bättre – men det finns ingen konspiration.

Vad jag inte förstår är hur myndigheter som Domstolsverket och Riksdagen, vars verksamheter är fundamentala för demokratin, kan tycka att det är en bra idé att låta okända tekniker på privata företag i andra länder, kontrollera vilken information Sveriges domare och riksdagsledamöter ska få ta del av.

Ett alternativ till att övervaka alla sina anställda skulle ju för övrigt kunna vara att anställa folk man kan lita på. Men som vanligt använder man universallösningen ”mer övervakning” för att behandla symptomen istället för att försöka lösa eventuella problem på riktigt.

8 september, 2009 av